Galenskap

Jag blir tokig! Tokig, tokig. Nu har jag suttit större delen av dagen med mitt ex-jobb...grr..Ibland går det ganska bra men för det mesta är det hopeless. Jag scannar grisning i ett filmprogram, det är galet svårt att se och avgöra när man ska markera att en kulting föds. Har suttit i över 1 timme med bara en sugga och är fortfarande inte klar! Morr. Så tokig blir jag för att det tar så lång tid och går dåligt. Ännu mer tokig blir jag när jag ser dessa fina djur tryckas in i en 6 kvm stor box där de ska klämma fram ~18 smågrisar, varav flera är döda. Jo men vi har ju så fin djurhållning i Sverige! Bajs säger jag!
Såhär är mycket trevligare. Naturligare grisar i naturligare miljö.

Nä, nu ger jag upp för dagen och går och gör pannkakor.

Idag är idag

Igår handlade mitt inlägg om att vänta och längta efter ting, personer, platser och andra saker som inte fanns där just då. Idag ska jag försöka njuta av bara idag.

Vad har hänt som varit mysigt idag? Det var roligt när William fick ta på sig skidmunderingen för att ut och skotta. Det var roligt att sitta på Tradera och titta på fina 50-tals klänningar. Det var roligt att vi bestämde med Stina och Danny att vi ska titta på en festival med melodi tillsammans (extra roligt att få något att göra då systers besök blev inställt).

Idag ser det ut såhär hos oss:Det är mycket snö. Mycket. Vi får nog ta skidorna ner till paret Näsström/Wagett...Undrar hur det kan gå mån tro? Sist jag åkte skidor var i Falun och det tog en halvtimme bara att få pjäxan att fastna i den där hållaren i skidan. Ja, så kan det gå när man är man eller kvinna.

Kramar/ Eders ganska nöjda Fru Ljungdahl

Hemma

Jag sitter hemma. Väntar. Känns som att det är hur jag spenderar tiden dessa dagar...Väntar. Väntar och längtar efter att min man ska komma hem. Väntar och längtar efter den dag då jag fått ett jobb och vi kan flytta hemåt igen. Väntar och längtar tills vi har pengar så att jag kan köpa mig fina 60-tals klänningar och värmlandsfår. Ibland väntar jag och längtar jag också efter när vi ska få barn. Ibland är jag rädd för att få barn, inga lugna mysfrukostar med maken längre men mestadels känner jag att jag börjar bli gammal och att jag vill ha en liten knodd. En liten knoddblandning av mig och William. Vad tror ni? Skulle den möjligtvis få blå ögon och blont lockigt hår? Efter min genetikkurs borde jag kunna räkna ut sannolikheten för det...men inte nu. Nu är jag för upptagen efter att vänta. Och längta.

Väntar och längtar galet mycket efter vår också. Slippa skotta, slippa oroa sig för ifall man kommer levande fram till skolan. Slippa missa besök från fina syster och man som inte kan köra till oss i snöoväder. Jag vill hem och jag vill ha vår!