Äktenskapsveteranerna

Japp, det är jag och William det. 2 år har vi varit gifta från och med 5:e augusti 2008. Har ni några frågor angående detta fantastiska sätt att dela livet på så sätt upp er på vår telefonkö eller mejliningslista...Vi finns där för er. :) Skämt å sido, det är faktiskt rätt grymt att vara gift! Dessa två år har gått i en alldeles hiskilig fart, vi har hunnit flytta tre gånger, börjat nytt jobb och skola etc.

Vad gjorde vi då för att fira att vi för två år sen sa ja till varandra? Vi låg i soffan heeela dagen, tittade på CSI, Beowulf och åt glass (Ben and Jerrys ska tilläggas- lyxigt ska det va!) och en konstig (fast god) middag med lila sås. Men till vårt försvar, innan påhopp om hur pinsamt lata vi är, (världens tröttaste Ljungdahl, jo, jag tackar) ska jag berätta att vi dagen innan åkte på en roadtrip. Vi besökte Hjo, Mullsjö och Jönköping (där vi gick på IKEA, mohahahaha). I Mullsjö blev vi 150:- fattigare, det finns nämligen en godis outlet där. Behöver jag säga något mer?
Vi hade helt enkelt en bra, mysig, lugn, slapp och kärleksfull bröllopsdag. Sen om vi var lata eller tråkiga- det får stå för någon annan.

Med värkande axlar omfamnas ni/ Eders Fru Ljungdahl

I´ll take fram the icecream

Celebert besök har Tjörn ärats med det senaste dygnet. Stina, Danny och två små engelska pojkar har fått vara med om krabbfiske, bergsklättrande och badande i have. Jag har en gång hört av en vis man; "har man inte lärt sig något nytt på en hel dag räkna då den dagen som bortkastad". Jag fick lära mig att det är nog inte så dumt att vara uppvuxen på kusten ändå. Nog för att jag trodde att jag var sjåpig med att inte äta skaldjur och avsky krabbor (trots en far som är gammal fiskare), var jag inte i närheten av dessa stadsbarn som inte ens klarade av att sätta ner fötterna på havsbotten. Tydligen är stenar smärtsamma att gå på...

I allt villevall fick vi ändå ut ganska mycket mys. Lånade ett par kompisars hus med en av de mest beundrandsvärda utsikterna där vi betraktade solnedgången. Somnade till galopperande hästhovar utanför fönstret (det var faktiskt lite svårt).

Under dessa 24 timmar har det även blivit en hel del engelskaprat, med en del fram- och med en del motgångar. Möjligtsvis har jag svängt mig lite för mycket med svenska och engelska i en härlig blandning när jag pratar med Danny (som förstår svenska) för det fick även pojkarna erfara (som då inte förstår vårt språk):"Wait here, I´ll take fram the icecream".

I eftermiddags vinkade vi av våra långväga gäster (som åkt ända från både Skara och England) och begav oss till föräldranas hus igen. Det är ytterliggare en sak jag lärt mig; hur mycket man än älskar sin familj så är umgänge i måttlig skala att rekommendera. Jag längtar till att få bara vara jag och William igen...