Chockerat möte

Tycker om att sjunga, övar en hel del just nu då jag kanske, kanske ska sjunga på ett bröllop framöver (typ ett år framöver...:)). Tänker att just på grund av mitt skrålande när jag är ute i naturen att djuren borde skrämmas iväg. Så i går kväll på kvällsrundan, med mammas storpudel Elvis (som jag passar denna vecka), gick jag i godan ro och sjöng, vrålade, skriade (beror på vem som lyssnar) kommer en grävling travandes emot oss. 2 meter ifrån och den bara springer rätt mot oss. Jag hann inte tänka mer än att; oj den attackerar. Utbrister ett litet oh! Grävlingen höjer chockat huvudet och inser att han har någon framför sig, gör en liten piruett och försvinner tillbaka. Efter att hjärtklappningen lugnat sig något blev jag faktiskt väldigt glad, det var nämligen endast andra gången jag såg en levande grävling. Första var från en bil kanske 5-10 meter ifrån. Nu var det närkontakt (ja, nästan i alla fall), så nära så att jag var lite orolig att han spanat in en del av mig eller vovven som potentiellt snacks.

Tackar härmed för mig/ Köttkexet

Tacksamt mobboffer

Stockholm i mitt hjärta...Jodå, en vacker stad, finner mig dock något osäkert inställd på om den verkligen har tagit mitt hjärta i anspråk eller ej...? Däremot upptas en hel del plats av människorna som jag hälsar på däruppe. Denna helg blev det kusin Christian som fick stå ut med mig och Plutten (dvs Helena). Vi hade en dag tillsammans förra sommaren också när vi svettades och slet med kussens flyttlass. Jag hade (tror det beror på tramautisk upplevelse) lyckats förtränga det dygnets sammangaddning av Kuz och Plutt, den gjorde sig påminnt ganska snabbt efter ankomst till Stockholm. Sammanfattningsvis kan man säga att jag har fått utstå en hel del känslomässig tortyr vilket förklaras med "men du är ju så himla rolig att reta". Kan det bero på min sårade uppsyn? Tårar i ögonvrån? Det krävs en viss typ av människor till att tycka det är roligt... Kusinen räddade dock upp situationen strax innan "han satte frimärke på mig och skickade iväg mig hem". Han menade att allt sagts med en gnutta kärlek. Ok, lättsmickrad som jag är så förlät jag allt.

(För er som inte förstår min sarkasm förtydligas det nu att inlägget var skrivet med en hel del av det men även med mycket sanning, möjligtsvis något modifierad)

Mjölka kossor, lukta skit och läsa obehagliga "kärleksbrev"

Hemkommen! Det var efterlängtat kan jag säga. Har inte sovit vettigt på 10 nätter. Har saknat William så jag fick ont i magen. Det riktigt roliga under kursen har varit att mysa med kor och vara med Stina. Det blev lite låg nivå på vår humor emellanåt... Vad har jag då fått göra? Jo, upp och mjölka klockan 05.45- 08.45 och sedan lektioner fram till nästa mjölkning vid 16.45. Efter middagen vid 19 tiden försökte Stina, under några kvällars tid, lära sig spela biljard- vilken ofattbar usel teknik. Helt otroligt att hon lyckades vinna första gången, ställer mig fortfarande helt frågande till hur i allsingdar det kan ha gått till...?
Men det är säkert inte detta som är intressant att läsa, för man undrar ju över frasen "obehagliga kärleksbrev". Ska fatta mig kort, för roligt var det inte. En kille (gubbe, man) skrev ett brev som han lämnade till mig där det stod diverse otrevliga saker ( i alla fall för en gift flicka som jag). Fick ju svår panik och ångesten man hade i femtonårsåldern kom fram. Hur skulle jag agera? Helst ville jag totalundvika honom och låtsas som om ingenting hade hänt, men det var ju så jag betedde mig på högstadiet. Nej, jag ska ju föreställa något vuxen nu och en ny metod var att föredra. Så med piskan i handen fick Stina tvinga mig till att slutligen ta tag i detta och prata med grabben. Sagt och gjort, knallröd i ansiktet förklarade jag att jag inte var intresserad och att det kändes väldigt lustigt att ha fått ett sådant brev. Många ursäkter och förklaringar om hur jag var som en syster för honom tog form (syster...? efter 7 dagar??) Ja, ja, överstökat var det i alla fall och nu lär jag aldrig träffa honom igen...Puh. Så, nu var detta en utveckling i mitt bloggande- lite personligt blev det allt. Uppdatering om vart jag håller hus: för tillfället i Skara men tar mitt pick och pack och åker till Stockholm över helgen där kussen ska besökas.