Vaken i ottan

Det har hänt en hel del sen sist. Jag har hunnit ta exemen, flytta till Göteborg, börja jobba med försöksdjur, bli gravid, vara så dålig pga av att jag blivit gravid att jag får ligga i 2 mån, sluta jobba med försöksdjur, börjat jobba som djurskyddskontrollant samt nu vara gravid i v. 22.

Och för att komma till saken...Det är det är med att vara gravid som är mest intressant- hur annorlunda kroppen är! Det nyaste påfundet är att inte sova. Vaknar mitt i natten, har jag tur somnar jag om om 30- 60 min, och sedan vakna oförskämt tidigt på morgonen. Kanske är någon slags förberedelse för vad komma skall?

Nu bakar mannen scones och ljusen är tända, allt är frid, allt är fröjd.

I somras

Här kommer lite bilder från när jag och maken var i Varberg. Vi fick en hotellvistelse i tackpresent från älskade Tott och Madde. Vi var ju värdpar på deras bröllop 1/8-09. Nu är de iväg på bröllopsresa en månad i USA. Häftigt!

Jobb?

Yeah, nu är livet igång på riktigt. Nu ska man ut i verkligheten efter att ha befunnit sig i skolans trygga miljö. För hur jobbigt det än kan vara att plugga emellanåt är det väldigt tryggt. Nu ska man ut och prestera för andra än en själv. Hjälp!
Varför har jag börjat prata om detta? Jo, om två och en halv månad tar jag examen. Nästa vecka startar ex-jobbet. Shit! Hur fort har det inte gått?

För att bygga på nervositeten lite ska jag dessutom på en anställningsintervju på tisdag. Ni hörde rätt: intervju!! Jag vill ha! Tjänsten är i Uddevalla så det vore ju finemang. Då kan vi flytta hem igen. Yey!

Nu kan jag inte skriva mer om det, jag får ont i magen.

Snart kommer Anderas. Första gången han är i Öglunda. Hoppas solen snart tittar fram så att han kan få se hur fint här är.

Kram på er alla/ eders "nervositets-ont-i-magen" drabbade Fru Ljungdahl

Ensam

Idag sitter jag själv här i min mörka stuga. Ingen make. Ingen vän. Bara jag. Det låter lite dystert och lite, lite tråkigt är det faktiskt. Dagen går ganska sakta då och inte orkar jag göra något vettigt heller. Men det är mysigt att tänka tillbaka på trevliga saker. Såsom när syster och svåger var här och vi åt makes jättegoda hemmabakade semlor. Och såsom när jag och make var ute på en kylig promenad och han tog kort på mig framför våra stora snöhög. Nu är den mycket mindre (och utan hundbajs på).

Galenskap

Jag blir tokig! Tokig, tokig. Nu har jag suttit större delen av dagen med mitt ex-jobb...grr..Ibland går det ganska bra men för det mesta är det hopeless. Jag scannar grisning i ett filmprogram, det är galet svårt att se och avgöra när man ska markera att en kulting föds. Har suttit i över 1 timme med bara en sugga och är fortfarande inte klar! Morr. Så tokig blir jag för att det tar så lång tid och går dåligt. Ännu mer tokig blir jag när jag ser dessa fina djur tryckas in i en 6 kvm stor box där de ska klämma fram ~18 smågrisar, varav flera är döda. Jo men vi har ju så fin djurhållning i Sverige! Bajs säger jag!
Såhär är mycket trevligare. Naturligare grisar i naturligare miljö.

Nä, nu ger jag upp för dagen och går och gör pannkakor.

Idag är idag

Igår handlade mitt inlägg om att vänta och längta efter ting, personer, platser och andra saker som inte fanns där just då. Idag ska jag försöka njuta av bara idag.

Vad har hänt som varit mysigt idag? Det var roligt när William fick ta på sig skidmunderingen för att ut och skotta. Det var roligt att sitta på Tradera och titta på fina 50-tals klänningar. Det var roligt att vi bestämde med Stina och Danny att vi ska titta på en festival med melodi tillsammans (extra roligt att få något att göra då systers besök blev inställt).

Idag ser det ut såhär hos oss:Det är mycket snö. Mycket. Vi får nog ta skidorna ner till paret Näsström/Wagett...Undrar hur det kan gå mån tro? Sist jag åkte skidor var i Falun och det tog en halvtimme bara att få pjäxan att fastna i den där hållaren i skidan. Ja, så kan det gå när man är man eller kvinna.

Kramar/ Eders ganska nöjda Fru Ljungdahl

Hemma

Jag sitter hemma. Väntar. Känns som att det är hur jag spenderar tiden dessa dagar...Väntar. Väntar och längtar efter att min man ska komma hem. Väntar och längtar efter den dag då jag fått ett jobb och vi kan flytta hemåt igen. Väntar och längtar tills vi har pengar så att jag kan köpa mig fina 60-tals klänningar och värmlandsfår. Ibland väntar jag och längtar jag också efter när vi ska få barn. Ibland är jag rädd för att få barn, inga lugna mysfrukostar med maken längre men mestadels känner jag att jag börjar bli gammal och att jag vill ha en liten knodd. En liten knoddblandning av mig och William. Vad tror ni? Skulle den möjligtvis få blå ögon och blont lockigt hår? Efter min genetikkurs borde jag kunna räkna ut sannolikheten för det...men inte nu. Nu är jag för upptagen efter att vänta. Och längta.

Väntar och längtar galet mycket efter vår också. Slippa skotta, slippa oroa sig för ifall man kommer levande fram till skolan. Slippa missa besök från fina syster och man som inte kan köra till oss i snöoväder. Jag vill hem och jag vill ha vår!