Celebert besök har Tjörn ärats med det senaste dygnet. Stina, Danny och två små engelska pojkar har fått vara med om krabbfiske, bergsklättrande och badande i have. Jag har en gång hört av en vis man; "har man inte lärt sig något nytt på en hel dag räkna då den dagen som bortkastad". Jag fick lära mig att det är nog inte så dumt att vara uppvuxen på kusten ändå. Nog för att jag trodde att jag var sjåpig med att inte äta skaldjur och avsky krabbor (trots en far som är gammal fiskare), var jag inte i närheten av dessa stadsbarn som inte ens klarade av att sätta ner fötterna på havsbotten. Tydligen är stenar smärtsamma att gå på...
I allt villevall fick vi ändå ut ganska mycket mys. Lånade ett par kompisars hus med en av de mest beundrandsvärda utsikterna där vi betraktade solnedgången. Somnade till galopperande hästhovar utanför fönstret (det var faktiskt lite svårt).
Under dessa 24 timmar har det även blivit en hel del engelskaprat, med en del fram- och med en del motgångar. Möjligtsvis har jag svängt mig lite för mycket med svenska och engelska i en härlig blandning när jag pratar med Danny (som förstår svenska) för det fick även pojkarna erfara (som då inte förstår vårt språk):"Wait here, I´ll take fram the icecream".
I eftermiddags vinkade vi av våra långväga gäster (som åkt ända från både Skara och England) och begav oss till föräldranas hus igen. Det är ytterliggare en sak jag lärt mig; hur mycket man än älskar sin familj så är umgänge i måttlig skala att rekommendera. Jag längtar till att få bara vara jag och William igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar