Idag sitter jag själv här i min mörka stuga. Ingen make. Ingen vän. Bara jag. Det låter lite dystert och lite, lite tråkigt är det faktiskt. Dagen går ganska sakta då och inte orkar jag göra något vettigt heller. Men det är mysigt att tänka tillbaka på trevliga saker. Såsom när syster och svåger var här och vi åt makes jättegoda hemmabakade semlor. Och såsom när jag och make var ute på en kylig promenad och han tog kort på mig framför våra stora snöhög. Nu är den mycket mindre (och utan hundbajs på).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar